Ögongloben kan liknas vid en kamera. Bländaren motsvaras av ögats pupill och iris, objektivet av hornhinnan, linsen och glaskroppen samt filmen av näthinnan.

Iris fungerar som en kamerabländare och har ett cirkulärt hål i mitten, dvs pupillen. Runt om iris finns cirkulärt anordnade muskeltrådar som gör pupillen liten, medan radiärt fortlöpande muskeltrådar gör pupillen stor. Iris innehåller även pigmentpartiklar som ger ögat dess färg. Om det inte finns några pigment blir ögat blått.

Hornhinnan är helt genomskinlig för att kunna släppa igenom ljusstrålarna. Den är uppbyggd av fina trådar som är arrangerade på ett sådant sätt att hornhinnan kan fritt släppa igenom ljuset. Det finns inga blodkärl i hornhinnan som också underlättar ljusets passage.

Linsen är upphängd i fina muskeltrådartrådar (ungefär som navet ut till fälg)och har en elasticitetskraft som kan göra linsen buktig och därmed kraftigt ljusbrytande. Med denna anordning kan alltså linsen ändra form. En svagt konvex lins (linsens upphängningstrådar spända) innebär seende på långt håll och en starkt konvex lins (upphängningstrådarna slappa) för seende på nära håll.

Glaskroppen är en geléaktig, genomskinlig struktur och uppfyller den större delen av ögonglobens inre. Den har som uppgift att upprätthålla trycket inne i ögongloben. Detta har betydelse för näthinnans fästning i väggen. I främre delen av glaskroppen finns en grop där linsen sitter nedsänkt.

Näthinnan finns i ögonglobens innersta vägglager. Där finns det högt specialiserade sinnescellerna tapparna och stavarna vilka fungerar som fotoreceptorer för ljusvågorna.

Tapparna är färgkänsliga och används för dag- och färgseende.

Stavarna är mycket ljuskänsliga och används för mörkerseende.



Stavarna skiljer inte på färger utan ger bara gråljusseende. Näthinnan är uppbyggd av flera cellskikt och tapparna och stavarna ligger längst in och det betyder att allt infallande ljus måste därför först passera de andra skikten innan det når fram till fotoreceptorerna. Tillsammans med två andra cellskikt i näthinnan bildas ett komplicerat nätverk av nervförbindelser där en primär analys sker av den bild som projiceras på näthinnan och sedan vidarebefordras till hjärnan för en slutlig analys.

Tapparna finns i tre olika slag, försedda med tre olika synpigment vilket möjliggör färgseendet. De är mest känsliga för blått, grönt och rött och utgör det direkta seendet de är mindre ljuskänsliga än stavarna men reagerar i istället för ljus av olika våglängder.

Med ljus menas elektromagnetiskavågrörelser med olika våglängder. Det synliga ljuset faller inom våglängdsområdet 400-700 nanometer. Ljus med olika våglängd inom detta område uppfattas som olika färger, de med lite längre våglängd uppfattas som rött ljus och de med kortare som blålila ljus.

Stavarna används för det indirekta seendet. De reagerar på svaga ljusintensiteter och innehåller ett pigment; synpurpur, som bildas av vitamin A. Vårt mörkerseende är alltså helt beroende av denna vitamin. Vid starkt ljus minskar stavarnas känslighet och synpurpurn omvandlas till inaktiv substans. Efter en halvtimme i mörker har all synpurpur återbildats och stavarna är maximalt ljuskänsliga. Synpurpur inaktiveras inte av rött ljus.

Varför röda ögon med blixt?

Det beror helt enkelt på att blodkärlen i näthinnan lyses upp vid fotografering med blixt.

Och det där med färgblindhet?

Det finns många människor som har svårt att skilja på färger, särskilt på rött och grönt. De är färgsvaga. Förr kallades de för färgblinda. Man skulle kunna säga att de bara har två slags tappar. För många färgsvaga är de "gröna" och "röda" tapparna allt för lika. Blåa och gula färger blir ofta favoritfärger. Det finns en slags färgsvaghet då de "blåa" tapparna saknas. Men det är väldigt ovanligt.


Blinda Fläcken

Blinda fläcken är ett litet område på näthinna där synnerven förbinder ögat med hjärnan. I blinda fläcken finns inga tappar eller stavar, alltså ser man ingenting i det området.

Testa fenomenet här:

Fokusera med vänster öga på den högra punkten (eller höger öga på den vänstra punkten) och gå långsamt närmare skärmen. Du kommer märka att den andra punkten som du ser litet suddigt i utkanten av ditt synfält, plötsligt försvinner!

 
Skriven av:

Kommentarer (2)

daddyd said:

Välskriven artikel Nina! Oerhört intressant att läsa saker som är så viktiga i förståelsen för att tolka ljus.

januari 21, 2008

Tom Petty said:

Mycket intressant för mig som använder solglasögon. Äntligen förstår jag skillnaden mellan tappar och stavar. Fungerar det med samma teknik för videoprojektorer?

februari 06, 2008